Leviathan (1865) av Gustave Doré

Residens på Turteatern: K.Polyfon

Tragedin människan. Abnorm i sin sammansättning. Förmögen att reflektera över sitt eget öde. Oförmögen att förändra det. Medveten om sin egen dödlighet. Som lever under tyngden av vetskapen om denna dödlighet. Vid tidernas ände. Människan står och blickar mot sin egen undergång. Människan är jävligt rädd. Människan stelnar. Som en hare som ligger och trycker i en jordhåla. Eller hon blir hyperaktiv. Springer. Kastar sig än åt ena, än åt andra hållet på fältet. Ingenting fungerar.

I K.Polyfons arbete är det mellanmänskliga handlandet centralt. Enligt denna logik är också Annika Nymans dramatik uppbyggd. Men i Nymans texter finns någonting som bråkar med de dramatiska kvaliteterna. I sitt pågående avhandlingsarbete beskriver Nyman det som en litterär slitning. Det handlar om ett delat fokus. Å ena sidan det (klassiskt) dramatiska fokus där allt språk, verbalt som icke-verbalt, är handlande. Å andra sidan den utbredning av text, av litterärt återgivande vars primära funktion inte har med mellanmänskligt handlande att göra. De textytor som härbärgerar filosofiska resonemang, vilda exkursioner på tabubelagd mark och utsagor som är lika utförliga som svårhanterliga.

Tragedierna är dubbla: Tragedin att det mellanmänskliga handlandet inte lyckas överbrygga avståndet mellan människor. Människan tycks nämligen, i relation till andra människor, alltid korrumperad av sig själv, av sin egen hopplösa mänsklighet, sina egna begär och sina egna rädslor. Dessutom: verbala språkets inbyggda tragik. Det är att det är godtyckligt. Att en gemensam, neutral grund inte finns, att varje människa måste tolka orden utifrån sig själv och att dessa ord, trots sin bristfällighet, verkar vara det enda som finns att ta till.

Inför K.Polyfons kommande produktion med arbetsnamnet Leviata – tillbaka till naturen! träffas regissör Gustav Englund, skådespelare Rasmus Luthander och dramatiker Annika Nyman för att genomföra en veckas workshop med nyskriven text. Frågan som ställs är hur det går att hitta strategier för att levandegöra litterära textytor på scen som dramatisk handling. Arbetet är också en del av Nymans doktorandutbildning på Teaterhögskolan i Malmö.

K.Polyfon är ett scenkonstkollektiv bestående av regissören Gustav Englund, dramatikern Annika Nyman, ljusdesignern Mira Svanberg, ljuddesignern Niclas Anderstedt Lindgren och scenografen Annika Tosti. Tidigare projekt: Sysslolösa unga män med tillgång till vapen av Annika Nyman (Göteborgs stadsteater, 2020), Utrotning av Olga Bach (Turteatern, 2019), Tystnaden av Jörgen Dahlqvist (Teatr Weimar, 2018), Tre systrar som inte är systrar av Gertrude Stein (teater mutation, 2017) och Kain, Abel, boys will be boys av Annika Nyman (teater mutation, 2016). Kommande projekt är Matteuspassionen av Tom Silkeberg på Regionteatern Blekinge Kronoberg, 2021.

Annika Nyman är dramatiker och doktorand på Teaterhögskolan i Malmö. Hon är och har varit aktiv i bland annat frigrupperna teater mutation och Teatr Weimar i Malmö. Senast var hon aktuell med Sysslolösa unga män med tillgång till vapen på Göteborgs Stadsteater.

Gustav Englund är regissör utbildad på Stockholms Dramatiska Högskola och utbildad teatervetare vid Stockholms Universitet. Han var senast aktuell med Sysslolösa unga män med tillgång till vapen på Göteborgs stadsteater av Annika Nyman (2020) och Utrotning av Olga Bach på Turteatern (2019). Hösten 2021 är han aktuell med Matteuspassionen av Tom Silkeberg på Regionteatern Blekinge & Kronoberg.

Rasmus Luthander är skådespelare och utbildad vid Teaterhögskolan i Malmö. Sedan 2013 är han knuten till Dramaten men har regelbundet arbetat tillsammans med scenkonstkollektivet K.Polyfon i en rad föreställningar och projekt.